Måndagen den 21 december fick vi äntligen se Pyramiderna och Sfinxen i Giza för första gången. Vår första tanke var, öknen??!! Vi hade fått intrycket av att Pyramiderna och Sfinxen skulle vara ute i öknen. Men i själva verket ligger dem i ett område som en stadsdel i Kairo. Så lite snopet  var det allt!

 

Chepos pyramiden där en del av kalkstenen fortfarande är kvar på toppen. Denna pyramid är öppen för turister, första gången den öppnades var år 1818 av Belzoni .

Vi var inne i denna pyramid och Melisa var den enda som kunde gå upprätt. Trångt, väldigt kvavt och varmt på vägen in i själva gravkammaren. Man gick tätt tillsammans med andra människor. Om man inte klarar av trånga utrymmen så rekommenderar jag inte att man ger sig in i pyramiden.

Man betalar ett separat inträde för att besöka insidan av pyramiden och det gör man innan man kommer in i själva området där pyramiderna ligger. Men ett besök som jag helt klart rekommenderar. Trots ett nästintil tomt rum, med en tom sarkofag och en stor text på väggen som berättar att Berlzoni var först in här 1818.





Men känslan att få vara härinne var ganska häftig! Vi fick höra att man inte fick ta bilder. Kamerorna skulle ner i ens kamera väska. Men väl inne i gravkammaren hojtade en gammal 70 årig gubbe till mig - Take a picture !!

Ja va FAN tänkte jag, fram med kameran och tog ett par bilder på sakrofagen. När jag var klar stoppade jag ner kameran i väskan. Ja då ville ju gubben ha pengar* hahaha*. Min man gav han 10 egyptiska pund som han tyckte var på tok för lite för min kamera var ju STOR :))
Han ville ha 100 EGYPTISKA pund vilket är mer än 100 svenska kronor.

Då tog jag Melisa och Serkan och kilade iväg, samtidigt som gubben jagade min man *hehehe*:). Medn han fick inget mer än de 10 punden. När det gäller Kairo så skall man vara väl förberedd på att de alla är hagalna därnere. Pengasugna så till den milda grad att de är enormt fräcka och skäms inte ett dugg för det iheller.

Här delar de ut sjalar och andra saker till barnen som i själva verket kostar pengar. Att ta sig en kameltur är himla kul men en upplevelse jag ALDRIG gör om igen. För det var värre än en bergochdalbana. Fy fasiken!!

Så här låter det när man vill åka en kameltur. - You are my first costumer so you can pay me whatever you like. Yeah right säger jag!! De vill ha MYCKET pengar. Vi betalade för två kameler en tur på 10 minuter över 200 svenska kronor. Ett annat par betalade 140 egyptiska pund för en kamel. Så se upp, de tar gärna sedlar från din hand och byter ut 50 pund mot en 100 pund.

De skäms inte ett dugg! Men sedan å andra sidan  man är inte var dag i Kairo iheller ;)



Min 12 -åriga son red på kamelen som om han inte gjort annat i hela sitt liv!
Innan Melisa skulle upp på kamelen med mig, så råmade (eller vad man nu kallar kamelens ljud för) högt och ljudligt mot Melisa. Så hon vart ju livrädd innan vi väl satt däruppe. Förutom att min ena fot hela tiden höll på att vandra in i ändan på Serkans kamel så gick det ju ganska bra ändå.




En häftig upplevelse när man väl var där. Ganska cool syn :)



En väl "rutinerad" kamel ryttare "Serkan".


På vägen upp mot sfinxen gick man igenom detta tempel. En hel del människor som man kan se på bilden som trängdes på vägen dit och tillbaka.


Ganska kaotiskt vid detta ställe, precis framför sfinxen. Många ville fotografera sfinxen! Precis bakom oss var där en kant utan skydd. Trampade man fel så skulle man falla flera meter ner. Melisa ville så gärna gå omkring själv så hennes ledsna ansikte visar precis vad hon tyckte om att tvingas bli buren eller att hålla handen här.


Melisa när vi precis kom fram till utsiktsplatsen.



Serkan håller ett kraftigt tag om Chefrens pyramid topp :)



Nu är pyramid trippen ett minne blott. Men med hem hade jag ett X antal bilder med mig . Som man kan njuta av en lång tid framöver ...