En hel söndag tillbringade jag, Yildiz och Melisa borta i Lommas simhall, Pilängsbadet.
Yildiz har efter drygt 3 år paus från simmandet valt att komma tillbaka. Igår var det dags efter drygt 2 månaders lagom långa simpass, att visa vad hon går för i bassängen. Nervositeten var på hög nivå, både när det gällde Yildiz själv och mig. Yildiz är själv en simlärare och har nyligen gått teknikkurser, så att bli diskad existerade bara inte!

Här var det att få en bra start och komma i mål med en bra tid. Jag själv tycker att tiderna var bra, då hon persade alla tiderna som hon haft sedan innan. Men då hade hon simkonditionen och styrkan att ta sig fram i vattnet. Nu gäller det att arbeta upp den igen. Min dotter var vädligt duktig, men någon medalj knep hon inte. Det sa jag till redan från början att nu är det tiderna vi skall jaga , inte medaljerna.

När hon väl var i vattnet så skrek jag och hejade så varenda en i simhallen hörde mig. Vilket jag totalt struntade i :) Tjejen behövede ett ordentligt stöd och det skulle hon baske mig få!!!
Efter söndagens tävling kan jag säga att jag är JÄKLIGT stolt över min dotter.När 50 fjäril sträckan var avklarad så var hon rejält slut. Att klara av en fjärilsträcka på eftermiddagen, när man redan simmat de andra sträckorna är inte direkt en hejare. Men hon klarade hela sträckan och simmade väldigt fint.

                                       
                                                           *STOLT Mamma*

Lite bilder på min 14 - åriga dotter som den 2 maj fyller 15 år. För den uppmärksamme och teknikkunniga, kan man se att hon håller en fin streamline under vattnet. Dock är bilden liten här på bloggen, så det kan vara svårt att se om där överhuvudtaget är någon under vattnet :)





Melisa kommer att gå i sina systrars spår. Det blir simning för hennes del också. På Lomma badet tog hon baddar märket utan problem. Så denna tjejen verkar ha ärvt simmargenerna med. Efter en vecka med feber och snuva har hon nu kryat på sig och blev överlycklig när hon fick bada i bassängen.